Busunge

När sonen, snart 6 år, kommer fram till mig med en blick som verkligen lyser och ett snett leende, då vet jag att något är på gång. Idag ville han prata med sin mormor som var i andra änden av telefonen som jag höll i. Och det är ju klart att han ska få prata med sin mormor. Att han sen tar telefonen, springer iväg och låtsaspratar som en apa var väl inte vad varken jag eller mormor hade tänkt oss. Men ett gott skratt fick jag mig i alla fall. Var kommer alla idéer ifrån?